Akademipristagare och litteratör
line decor
  
line decor
 
 
 
 

 
 
Dödsrunor

Från Sollefteå-Bladet den 17 maj 1898
                     
J.P Wallin. I går ingick från Hernösand underrättelse om att literatören medarbetaren i Vesternorrlands Allehanda, Johan Petter Wallin i söndags afled af hjärnblödning.
Wallin var född den 1 mars (1 november enl. Junsele födelse- och dopbok) 1847 i Junsele, där fadern var skollärare.

Redan tidigt visade han kärlek till böcker, men förhållandena i föräldrahemmet gjorde, att han icke så fort han önskade, kunde komma i skola. För att emellertid ha tillgång till böcker gaf han sig i bokbindarelära, der han stannade ett par år.

Slutligen fick han följa sin böjelse och kom till Hudiksvalls läroverk, som han på ovanligt kort tid genomgick och aflade studentexamen i Upsala 1869. Han ämnade blifva prest och idkade studier vid universitetet under fyra år, under hvilka han äfven började syssla med skriftställeri, och kom så in på den publicistiska banan. 1874 blef han redaktör för den i Sundsvall utgifna tidningen Medelpads Allehanda, som han utgaf några år. Sedermera inträdde han som medarbetare i Vesternorrlands Allehanda.

1883 var han redaktör för den af Upsalaproffessorerna uppsatta tidningen Fyris hvarjämte han under ett års tid i Stockholm varit redaktör för ”Eko”. Äfven har han varit medarbetare i Figaro under ett par års tid. Sedan 1890 har han till sin död tillhört Vesternorrlands Allehanda, under de senare åren hufvudsakligen såsom krönikör under märket J.PW.

Ehuru Wallin var en ytterst kunnig och duglig tidningsman låg dock icke hans böjelse helt åt det hpållet. Han var en äkta skaldenatur med rik begåfningh och inom skaldekonstens område har han ock gjort sitt namn kändt och aktadt. En mängd alster, både på vers och prosa, har flutit ur hans panna. Särskilt må erinras om hans ”Carl XII”, ett af de största på svensk vers utgifgna arbeten och för hvilket han erhöll Svenska akademiens mindre pris.

Det var dock icke den enda utmärkelsen som kom honom till del, ty såsom sådan torde kunna räknas, att han ett år fick uppbära 500 kr ur riksdagens anslag till vittra författare, hvarjämte han erhöll första priset 500 kr, vid den på sin tid af Familjejournalen anordnade pristäflingen, för sin dikt ”Vid elfvarne i Babel”. Ehuru åtskilligt hvad Wallin under tidningsmannens dagliga jäktande skapat icke torde bestå en strängare granskning är dock tillräckligt mycket af så fullödig beskaffenhet, att hans namn varder beståndande.

Som en egendomlig tillfällighet må nämnas att sin sista krönika i V.A: afslutade han med några skämtsamma verser på melodin till  -Integer vita”.  Wallin har nu för alltid nedlagt sin penna.

Hvile han i ro.