Akademipristagare och litteratör
line decor
  
line decor
 
 
 
 

 
 
"När klubban faller"

Auktion är öppnad, man anbud ger
på ”vara” som knappt kan tänkas;
men ”kommunalen” på kronan ser
och ”buden” sänkas och sänkas,
förrn klubban faller.

Sträck hurtigt upp dig, du barn så armt,
om svaga kroppen än lider,
och te dig glädtigt och lefnadsvarmt,
om än i hjertat det svider,
tills klubban faller!

Väl hvila fader och mor i graf,
som dem för sorgerna gömmer;
men hem och föda dig ”socknen” gaf
och hon ej hjertlöst dig glömmer:
snart klubban faller.

En kraftfull gosse med kraftigt mod
betraktar köplysten skara,
men sjudhett svalla det unga blod,
då köpar’n nalkas sin ”vara”,
när klubban faller.

En annan gosse, mer späd och vek,
som hoppet ej mera dårar,
af ångest skälfver, hans kind är blek,
och ögat fylles af tårar,
när klubban faller.

Och liten flicka – med rosig kind –
som till försäljning synts skrida,
står darrande som en dödsskrämd hind,
och tårar strömma så strida,
när klubban faller.

Till slut skall ock under klubban gå
den gamla välkända ”Fjollan”;
och köpar’n hånande ler: ”Hå, hå!
jag tror hon grinar, den stollan,
när klubban faller”.

O kristen, hur kan du ega mod
att se, hur likar man säljer?
O, om jag kunde, jag gräte blod
vid sorger, som tanken täljer,
när klubban faller.

Giovanni

Avskrift redaktör Hans O. Alfredsson